-
-
-
-
Konstantin den Store kan vi nämna av flera anledningar. Han tillät kristendomen i Romarriket år [312 e. Kr]. Stärker biskoparnas ställning. Innan hade kristendomen inte varit tillåten, men när kristendomen tilläts fick biskoparna lite en ställning som domare. Kunde döma i mål mellan kristna enligt romersk rätt. !! Man dömer inte bara enligt romersk rätt utan man skaffar sig egna rättskällor genom domar, påvebeslut, kyrkomötesbeslut som man börjar ha slutet av 300 e.kr -
-
-
Tänkare inom den romersk-kanoniska processrätten. Menade att det fanns fyra sätt att förstöra den mänskliga bedömningsförmågan:
1. Rädsla
2. Partiskhet, egennytta, girighet
3. Hat
4. Kärlek -
Det är en sammanställning av kyrkomötesbeslut, påvebeslut, avgöranden från biskopar och dylikt som Gratianus samlade ihop kring [1140 e. Kr]. Lyfter fram Isidor, så dessa tankarna om en opartisk och oavhängig domare börjar spridas över Europa