-
200-1225 e.Kr. Under den här tiden användes runor som skriftsystem. Först hade man en äldre runrad med 24 tecken, och senare, under vikingatiden, en yngre runrad med 16 tecken. Språket började skilja sig från andra nordiska språk, och många runor ristades på stenar under vikingatiden. -
1225-1375 Denna period var rik på böjningsformer. En viktig milstolpe är den äldre Västgötalagen (ca 1225), som är ett av de första kända texterna på svenska. Medelsvenskan kännetecknas av förändringar i böjning och ordförråd. Svenskan, danskan och norskan hade blivit mer åtskilda, som tidigare hade varit väldigt lika. -
1375–1526. Man började skriva på svenska med latinska bokstäver, ofta i lagtexter och religiösa texter. Det var under medeltiden, och tyskan påverkade svenskan mycket, särskilt genom handel och vi tog många ord däirfrån, som köp, skomakare och riddare. I fornsvenskan hade man ofta tre stavelselängder, kort lång eller överlång. Det beror på att kort vokal inte betydde lång konsonant som det gör i modern svenska. -
1526-1732 Denna tidsepok kännetecknas av en övergång från fornsvenska till ett mer enhetligt skriftspråk. Gustav Vasas bibel spelade en central roll i denna utveckling genom att introducera nya bokstäver som "å" och bidra till standardiseringen av stavning och grammatik. -
1732-1900 Denna tidsepok inleddes med Olof von Dalins Then Swänska Argus, som gjorde språket mer modernt och lättläst. Under tiden kom många franska lånord, Svenska Akademien grundades 1786 för att vårda språket, och folkskolan infördes 1842 vilket ökade läskunnigheten.1801 började man stava ord som dert uttalades, och under 1800-talet började det också ges ut mer dagtidningar vilket gjorde att fler lärde sig att läsa. Rikssvenska utvecklades från 1700-talet och blev Sveriges gemensamma språk. -
1900- nutid Denna tidsepok sträcker sig från början på 1900 talet fram till idag. En av sakerna som hände var stavningsreformen 1906. Denna reform förenklade stavningen genom att exempelvis ersätta "dt" med "t" eller "tt" och "fv" eller "hv" med "v". Vi förenklade också verbböjningar, så att "vi sitta" ersattes med singularformerna "vi sitter". Dialekterna blev också jämnare, eftersom det kom mer radio och tv. Även dureformen var här, där man sa du istället för ni, oavsett titel.