-
De äldsta runorna är från 300-talet och därför vet vi att det fanns ett gemensamt språk för Norden som vi brukar kalla urnordiska. Från 300-talet till 700-talet skrevs runorna likadant oavsett om de gjordes i Norge, Danmark eller Sverige.
-
Urnordiskan är ett indoeuropeiskt språk. Det indoeuropeiska språket uppkom för cirka 4 000 år sedan i Asien, men har sedan spridit sig över delar av Asien och Europa. Språket har delat upp sig i olika grenar som slaviska, romanska, indoiranska språk, och många fler. Urnordiskan utvecklades ur den germanska grenen. Andra germanska språk är engelska, holländska och tyska.
-
Framväxten av det svenska språket hänger ihop med förändringar under 1000-talet. Först då bildades kungariken i de olika nordiska länderna. Att urnordiskan utvecklades till flera språk hänger alltså ihop med uppkomsten av dessa kungariken. Och så är det oftast. Språket förändras i samband med att samhället runt omkring förändras.
-
Under medeltiden kristnades människorna som levde i Norden vilket ledde till att dagens latinska alfabet började användas. Många texter från den här tiden finns bevarade på pergament eller papper.
-
Under 1500-talet bröt sig Sverige loss från Kalmarunionen under kungen Gustav Vasas ledning. Sverige var därmed inte längre i unionen med Norge och Danmark. Den tyska Hansans betydelse över handeln började också avta.
-
År 1906 genomfördes en stavningsreform som skulle förenkla stavningen. Inte minst lärarna hade under slutet av 1800-talet arbetat för att en stavningsreform skulle komma till.
Stavningen blev nu mer lik uttalet av orden. Exempel på gamla stavningsformer som försvann 1906 är:
’dt’ vid t-ljud (’rödt’ – ’rött’)
’f’, ’fv’ eller ’hv’ för v-ljud (’lif’ – ’liv’, ’lefva’ – leva och ’hvem’ – ’vem’)