-
Låneorden från lågtyskan kan delas in i:
1. Höviskt umgängesskick - fru
2. Stadsorganisation och yrkesliv i städerna - rådhus,
3. Hus, inredning, husgeråd - fönster
4. Kläder, tyger - rock
5. Frukter och bär - frukt
6. Djur - näktergal
7. Kultur - språk Ovan listas enbart substantiv men de lågtyska orden delades in i alla öppna ordklasser: abstrakta substantiv, adjektiv, verb och adverb. Också ordbildningssystemet påverkas, bl.a. nya suffix och prefix som -inna och -ska -
Förändringen inleds under 1300-talet
-
-
Den tonlösa dentala frikativan Þ sammanfaller med [t] och försvinner ut skriften. Endera används <t> eller den konservativa varianten <th> Ett nytt fonem uppstår: [ŋg] blir ett enhetligt ljud /ŋ/ I vissa trakter började man använda ett tjockt l Börjar utvecklas ett j-liknande ljud mellan [k] eller [g] och en följande tryckstark palatal vokal, ex. kiänna och giäster
-
Den tidigaste ljudförändringen i svenskan Långvokalerna blev /o:/, /u:/ och /ʉ:/ Senare som långvokalen /ɑ:/
-
/i/ som i fisk
/e/ som i skep
/ɛ/ som i vælia
/y/ som i nykel
/ø/ som i ørn
/ʉ/ som i bunden
/u/ som i bonde
/8/ som i korg
/o/ som i åtta
/a/ som i falla -
-
Långvariga krig i Tyskland som svenskar deltog i - många ord från det militära Många svenskar reste till Tyskland för att studera vid universitet Ord från tyskan under den nysvenska tiden är bl.a. angenäm, betjänt, häxa, grossist, forell, överslag, bild, gemyt.
-
-
-
æ ersätts med ä och ø med ö under senare fornsvensk tid
-
-
-
-
-
-
På 1500-talet existerar två nominalböjningar parallellt med varandra. Den gamla främst på landet och den nya i städernas talspråk TRE EFFEKTER:
1 Det gamla systemet fick en stilistisk funktion och användes enda fram till 1700-talet
2 Gamla böjningar konserverades i en del fasta fraser - ex. till handa och till väga
3 Det gamla systemet som alternativ form - -er i nominativ av starka maskuliner, den starka adjektivböjningen och de svaga substantivens böjning i singular -
/8/ försvinner och uppgår i /o/ och /e/ och /ɛ/ sammanfaller
-
Inflytande främst från samhällets högre skikt Ord främst från riddarväsendet under medeltiden Påverkan på ordbildningen. Avledningssuffix från franskan - -era, -ion, -ant, -ent Salongsfähiga synonymer till vardagliga företeelser - alkov, apropå, dinera, elegi, familj, konsert, osv.
-
Franskan är ett högstatusspråk, fram till 1900-talet är franskan det första främmande språket för flickor i de högre stånden
-
Alla barn skulle få läsundervisning
-
-
-
Uttalas inte. Kombinationen <hv> fick en uttalssenlig stavning
-
fonematisk status under nysvensk tid : [skj], [stj] och [kj]' Ingen förändring inom skriften
-
Ersätts med rena klusiler, alltså /d/ och /g/
-
-
-
Alla utom nr 1 finns med i lagen 1 v som vokalgrafem initialt gentemot u - vnder
2 cht gentemot kt, gt (i vissa ord) eller ckt - macht drächt
3 doch gentemot dock
4 ei gentemot ej
5 initialt th gentemot d - then, ther
6 inskott av h mellan vokal och konsonant - åhr, ähra
7 et gentemot ett -
-
1 dubbeltecknade vokaler förekommer inte
2 ij förekommer inte
3 dh, gh förekommer inte
4 th förekommer inte, utom i vissa fall initialt
5 fft förekommer inte
6 z förekommer inte som tecken för s, Guds, lands
7 inskott av b eller p förekommer inte mellan m och l, r, t, n - gamle, hamra, namn, samt -
Akademien instiftas av Gustaf III Radikala försvenskningar av många franska låneord
-
Slutet av 1700-talet enligt Sahlstedt
De första årtiondena på 1800-talet enligt Hof och Leopold -
-
Ord som används från franskan är bl.a. charmant, élégant, intréssant, dansant
-
Sportuttryck
-
Plural av den bestämda slutartikeln och plural av adjektiv och preteritum particip Fram till 1900-talet möter vi en variation i ändelsevokaler
-
-
-
