Svenska språkets historia

Urnordiskan 300-800

300

I norden skrev man år 300 till 800 med samma runor och då med samma språk. Runor användes mycket under den här tiden i norra europa för att rista in text i föremål. Eftersom norden använde detta språket förr kallas det urnordiskan.

Urnordiskan 300-800 är ett indoeuropeiskt språk

300

Urnordiskan är ett indoeuropeiskt språk vilket betyder att det kom från asien och har utvecklats sedan dess. Språket är också släkt med många andra språk inom europa eftersom de kommer från samma sak och inte heller isolerat sig.

Runsvenska 800-1225

800

Runsvenskan bildades när kungariken bildades eftersom förändringarna i samhället också gjorde förändringar i språket. Här började de nordiska språken förändras från varandra.

Fornsvenska 1225-1526

1225

När kristendomen kom till norden började vi använda samma alfabet; det latinska. Det är det alfabetet som vi använder idag. Anledningen till att det är just 1225 det började var för att det är den äldsta texten på fornsvenska som man har hittat. Man började också använda sig av låneord från t.ex grekiska, latin och tyska. Tyskan kom genom hansan eftersom de var en stor del av Hansan och de andra två genom kyrkan.

Nysvenska 1526-1906

1526

Gustav vasa ville göra ett språk för hela Sverige och gjorde också att bibeln översattes till svenska. Det var sedan från bibeln som man grundade resten av språket på. År 1526 var nya testamentets översättning färdig och därifrån räknar man att det nysvenskan skapades. Innan det var språket ganska splittrat på grund av t.ex dialekter. Under den här tidsperioden förändrades fortfarande språket på grund av tex läs-och-skrivkunnigheten, industrialiseringen och låneord.

Nusvenska 1900-talet

1906

På 1900-talet försökte man göra svenskan lättare genom att t.ex ändra stavningen och uttalet på vissa ord. Dialekterna började skilja sig mindre samtidigt som världen blir mer sammankopplad. Men intresset för dialekter har samtidigt ökat. Dialekterna har nämligen blivit mer accepterade i samhället och ses som en del av den man är. Vi har också tagit många låneord från engelskan eftersom det är de flesta svenskars andraspråk och vi använder det en del.