-
150
Urnordiska 150-800
Urnordiska var det språket som talades mest i Norden, ungefär 150-800 efter Kristus. Det var det första gemensamma språket för människor som bodde i dagens Sverige, Norge och Danmark. Runorna ristades oftast in i stora stenar så kallade runstenar och bokstäverna såg ut som enkla symboler.Runorna satt ofta i en slinga med tecken. -
800
Fornordiska 800-1225
Under vikingatiden som varande ungefär från 800-1225 så började det gemenskapa språket förändras. Urnordiska utvecklades och delades upp i två grupper, västnordiska och östnordiska. Västnordiska blev som vi uppfattar idag som norska och islanska. Medans östnordiska blev svenska och danska. En viktig förändring under denna tiden var att Sverige började bli ett kristna land. Prästerna lärde andra att läs och skriva det latinska alfabetet med kristendomen som huvudgrund. -
1526
Äldre nysvenska 1526-1732
År 1526 översattes Nya testamentet till svenska. Det var en stor händelse, eftersom det var första gången så många kunde läsa en viktig text på sitt eget språk Under den här tiden hade svenskan också mycket kontakt med andra språk, särskilt tyskan. Många tyska arbetare, hantverkare och köpmän kom till Sverige, och det gjorde att vi lånade många tyska ord, särskilt inom handel, mat, kläder och yrken. -
Yngre nysvenska 1732-1906
Svenska Akademin grundades 1786 och stavningen närmade sig uttalet. Det lånades mängder av franska ord eftersom Frankrike var det främsta kulturlandet inom Europa.
Dagstidningar skrevs allt mer, nyheter, debatter och världshändelser skrevs. Det ledde till riksspråket och skriftspråket påverkade det talade språket.