Svensk språkhistoria

Urgermanskan

4000 BCE

Nere vid det Svarta och Kaspiska havet bodde några som man kallar urindoeuropéer, våra förfäder. Vårt språk kommer från protoindoeuropéernas språk och när människorna delades upp rörde sig några upp västerut och sedan norrut. Dialekter uppstod och till slut blev dessa egna språk. Urgermanskan skapades av de som kom till Tyskland, inte många år innan år 0. Av detta utvecklades flera språk, däribland urnordiskan.

De äldsta bevarade inskrifterna

100

Den äldsta bevarade inskriften som finns är skriven på 100-talet e.v.t. På den tiden var germanstammarna utbredda ända från Alperna till Skandinavien, de brittiska öarna till Östeuropa. Vissa av dessa tecknen liknar romerska och vissa grekiska och utseendet de har beror på att de är menade att skrivas på trätavlor. På den tiden var de av magisk innebörd och kunde symbolisera guden Tor. Runa betyder "något heligt" och enligt isländska dikter och inskrifter ska de ha getts av gudar till människor.

Urnordiskan

800

Av urgermanskan kom urnordiskan som sedan under 800-talet e.v.t. blev till förnordiskan. Detta blev sedan till fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska (som pratas på Gotland). Svenskan utvecklades sedan ur fornöstnordiskan.

Runornas storhetstid

1000

Runor användes frekvent i Norden förr i tiden och man kan datera flera tillbaka ända till 200-talet. De fungerade främst som minnesmonument, eller som dagens dödsannonser. Det finns resta väldigt många runt om i landet, men de är cirka 3500 runstenar i Sverige. Man fortsatte att använda detta även efter att kristendomen kommit till Sverige men det blev mindre vanligt med tiden då fler lärde sig det latinska alfabetet. De flesta inskrifterna är från kristen tid, kring 1000- och 1100-talet.

Medeltiden utan stavningsregler

1200

Under medeltiden när kristendomen kommit till Sverige började det bli vanligare att folk lärde sig skriva med det latinska alfabetet, precis som den vi använder idag. Skillnaden var bara att de inte hade några stavningsregler. Alla skrev lite som man ville utan rätt och fel. Därför blev det ofta att man skrev som man sade det. Det gjorde att samma ord kunde stavas på flera olika sätt.

Äldre Västgötalagen - vår äldsta bok

1225

Eskil Magnusson började med ett projekt på 1220-talet. Sverige hade kristnat och det latinska alfabetet blev allt vanligare. Till en präst dikterade han lagar som de hade i samhället när någon begått ett brott eller liknande. I början hade han ansvar att hålla reda på alla i huvudet men sakta men säkert blev det allt fler lagar att hålla koll på, och man ville vara säker att ingen glömdes. Det är Sveriges äldsta bok och finns i avskrift sedan 1280-talet.

Fornsvenskan under medeltiden

1300

Förr var fornsvenskan rikt på böjningsformer; man böjde adjektiven och substantiven i fyra kasus. Det märktes att de nordiska språken hade gått skilda vägar men landskapslagarna som skrevs visade att även dialekter hade utformats. Även ord från latinet och kyrkan hade kommit nu: kyrka, präst, mässa, klocka och mycket mer.

Tyskarna kommer med ord - senmedeltid

1400

Under senmedeltid blev det vanligare med de klassiska svenska vokalerna då de tidigare uttalats som i tyskan. Men under denna tid kom även många tyskar till Sverige, antingen att de kallas in eller kommer självmant. Främst köpmän och hantverkare kom men det ledde till att vi fick massor av nya ord att överta. Exempelvis fröken, riddare, skomakare, köpa, räkna och mycket mer.

De första tryckerierna

1440

Johann Gutenberg från Mainz räknas som "boktryckarkonstens fader" och omkring 1440 skapade han den första maskinen som kunde gjuta bokstavstyper. Detta ledde till att tryckerier byggdes upp, till och med i Sverige, och här trycktes den första boken 1483.

Den första översatta bibeln

1541

År 1541 kom den första bibeln översatt till svenska. Det var kung Gustav Vasa som hade bett om denna översättning och översättaren hade strävat efter enhetlighet och värdighet i språket. Det spreds till alla församlingar och fler kunde nu läsa då det tidigare hade varit på latin, vilket inte alla förstår.
För Gustav Vasa sågs det som ett politiskt projekt. Han ville markera skillnaden mellan Sverige och Danmark samt dess språk. Till exempel ändrades bokstäverna AA Æ Ø till Å Ä Ö som vi har idag.

Lånorden från franskan 1600-1700 tal

1700

Under denna tid lånade man massor av ord från franskan. Frankrike var på den tiden det främsta kulturlandet i Europa och det blev helt naturligt att vi tog in franskan i språket. Ord som: dessert, salong och direktör kommer därifrån.

Gränsen mellan äldre och yngre nysvenska

1732

Denna gräns är något man har satt just här, bland annat på grund av Olof von Dalin. Mellan åren 1732 och 1734 gav han ut en veckotidskrift, "Then Swänska Argus", för att kunna uppfostra och roa sina läsare. Han drev med olika missbruk av svenskan som att man har så många lånord av franskan. Han använde ett så enkelt, naturligt och folkligt språk att man då drog gränsen här.

Grundandet av Svenska Akademien

1786

År 1786 är ett viktigt år i Sverige eftersom det var då som Sveriges dåvarande kung, Gustav III, grundade Svenska Akademien. Uppgiften här var bland annat att "uppodla det svenska språket" och detta fullföljde man genom att ge ut ordböcker och grammatikor. Dialekter fanns i Sverige och för att alla skulle prata lika, rikssvenska, infördes folkskola. Alla behövde förstå varandra då dialekterna nästan var som olika språk förr. T.ex. kom uttalshygien, att vissa ljud var "dåligt" för munnen.

Lånorden från engelskan 1800-1900 tal

1800

Under 1800-talet kom den industriella revolutionen från Storbritannien till Sverige och av detta kom många lånord inom affärer, politik och arbetsmarknaden: jobb, bojkott, strejk, konservativ, intervju, reporter, med mera. Under 1900-talet och framåt har vi även fått många lånord från USA.

Den allmänna läskunnigheten under 1800-talet

1800

Dagstidningarna under 1800-talet blev en allt vanligare sak att göra. Att sprida information, förmedla nyheter och annat blev en större de av samhället. Allt fler lärde sig att läsa och åtminstone i städerna blev det en allmän läskunnighet. Det gjorde att fler fick veta om sin omvärld och även utanför landet på egen hand. Riksspråket och skriftspråket påverkade då talspråket och även om dialekterna fanns kvar och levde friskt så gav det inverkan.

Den försvenskade stavningsläran

1801

År 1801 kom en ny stavningslära för att se till att vi skulle få ett mer eget språk. Här ändrade man stavningen av många ord så att det skulle närma sig uttalet mer. Många lånord ändrades också och försvenskades. Som exempel blev caffe till kaffe och fabrique till fabrik.

Stavningsreformen

1906

År 1906 skedde en stavningsreform i Sverige för att modernisera stavningen, till exempel ändrade man hval till val, rödt till rött och öfre till övre. Detta skapade stor debatt mellan två principer: samhörighetsprincipen och ljudenlighetsprincipen.

Dureformen

1967

Vid slutet av 1960-talet började allt fler människor tröttna på att använda titlar och nia varandra i vardagen. Det blev för omständigt med alla titlar och man ville tilltala varandra med du.
En viktig händelse som ledde detta vidare var när Bror Rexed, ny chef hos Medicinalstyrelsen, bad om att tilltalas vid namn eller du. Hela styrelsen började med detta sedan och det gav stor betydelse. Efteråt
började allt fler människor dua varandra i samhället.

Borttagandet av verbens pluralform

1976

Tidningarnas Telegrambyrå kom med ett förslag under 1945 om att man skulle ta bort pluralformerna av verben i det skriftliga språket. Det hade varit borta ur talet sedan flera sekel och man tyckte att det var onödigt. År 1976 gick det till slut igenom och infördes i lagspråk.