Språkhistoria

De nordiska språken

793

Svenska, norska och danska är liknande och förstås ofta mellan varandra. Isländska och färöiska är äldre och annorlunda. Alla hör till samma språkfamilj och använder latinska bokstäver. Länderna samarbetar för att bevara språken. Det finns många olika dialekter i varje språk.

Forntid till vikingatid

800

Urnordiska var det gemensamma språket i Norden.
Man använde runor (ungefär 16 tecken) för att skriva.
Vikingarna reste och lärde sig nya ord från andra kulturer.

Runsvenska

800

Under vikingatiden skrev man med runor, ett speciellt alfabet med tecken som ristades i sten och trä. Språket kallas runsvenska och användes i Sverige och andra nordiska länder. Vikingarna reste mycket och lärde sig ord från andra språk.

Från vikingatid till medeltid

1050

Latinskt alfabet ersatte runor när kristendomen kom.
Fornsvenska användes i lagtexter.
Många lånord kom från tyska via handel och Hansan

Fornsvenska

1225

Kristendomen kom till Sverige och då började man använda det vanliga latinska alfabetet istället för runor. Man skrev lagar och böcker på fornsvenska, som var svårare att förstå än dagens svenska. Många nya ord kom från tyska eftersom det fanns mycket handel.

Språkens släktträd

1821

Människor började prata med varandra för att kunna samarbeta och berätta saker. Vi vet inte exakt när, men det var för väldigt länge sedan. Det var början på språk som hjälper oss att förstå varandra.